Argumentation

Auroras stämningsansökan bygger på en argumentation utifrån bästa tillgängliga klimatvetenskap och nationell och internationell juridik som Sverige måste följa. Läs en sammanfattning av argumentationen nedan!

Delavsnitten nedan är sammanfattningar av delavsnitten i stämningsansökan. För källhänvisning och den detaljerade versionen av argumentationen, se Auroras stämningsansökan.

 

Vetenskap 

Stämningsansökan förklarar viktiga slutsatser från bästa tillgängliga klimatvetenskap. Det mesta av vetenskapen i stämningsansökan är från FN:s klimatpanel, IPCC.

Mänsklig klimatpåverkan har orsakat en global klimatkris

Klimatkrisens effekter förstör redan nu ekosystem, liv och samhällen världen över, särskilt för personer och grupper som är mest sårbara och bidragit minst till att orsaka krisen. De som bidragit mest till att orsaka krisen är rika och högutsläppande länder i regioner som Nordamerika och Europa. Om den globala uppvärmningen inte begränsas till 1,5°C riskerar världen oåterkalleliga och katastrofala klimatkollapser. Med staters nuvarande klimatåtgärder är världen på väg mot en uppvärmning om 2,8°C det här århundradet.

Klimatkrisens påverkan på unga i Sverige

Sverige är inte förskonat från klimatkrisens effekter. Om tillräckliga klimatåtgärder inte vidtas, kommer klimatkrisen orsaka allvarliga hälsoproblem, skador och hot för Auroras medlemmar under vår livstid. Det handlar till exempel om värmedödlighet, fästingburna infektioner som kan orsaka hjärninflammation, hjärnhinneinflammation och förlamning, översvämningsorsakade personolyckor, skador, avbrott i viktiga samhällsfunktioner, ökad spridning av infektionssjukdomar, förorenat dricksvatten, ökad risk för dödlighet i hjärt-, kärl- och luftvägssjukdomar, spridning av mjältbrand, vattenburen exponering för kemiska ämnen och psykisk ohälsa.

Vad som krävs på global nivå för att uppvärmningen ska begränsas till 1,5°C

Vetenskapen vet redan vad som krävs för att begränsa uppvärmningen till 1,5°C och därmed förhindra klimatkollapser. Världen behöver att stater ställer om sina samhällssystem, på en större skala än någonsin tidigare i historien. Det måste ske omedelbart, innan 2030. Växthusgasutsläppen måste minska snabbt, djupt och varaktigt. Upptaget av växthusgaser från atmosfären måste öka genom skydd och restaurering av naturliga ekosystem som skogar, våtmarker och hav.

Juridik

Sverige har skyldigheter enligt Europakonventionen att skydda mänskliga rättigheter. För att förstå vad de skyldigheterna innebär i klimatkrisen så tolkas Europakonventionen i ljuset av olika nationella och internationella regler som handlar om klimatet.

Europakonventionen

Artikel 2 och 8 i Europakonventionen innebär att Sverige måste skydda människors liv, hälsa, välbefinnande och livskvalitet från klimatkrisens faror. Artikel 14 innebär att staten inte får diskriminera människor genom att ge vissa grupper ett sämre skydd, till exempel på grund av att de är unga.

Europadomstolen är en domstol som bestämmer hur Europakonventionen ska tolkas. Domstolen har uttalat vilka skyldigheter stater har att vidta tillräckliga klimatåtgärder, när den dömde i ett mål som heter KlimaSeniorinnen år 2024. Där hade en förening av tusentals schweiziska äldre kvinnor stämt Schweiz för att Schweiz förvärrar klimatkrisen, och domstolen gav kvinnorna rätt.

Enligt Europadomstolen måste stater som Schweiz och Sverige vidta klimatåtgärder som är tillräckliga för att effektivt skydda mänskliga rättigheter till liv, hälsa, välbefinnande och livskvalitet från klimatförändringarnas allvarliga effekter. Staterna måste till exempel ha en kapabel plan för att inte släppa ut mer växthusgaser än deras budget, som ska vara förenlig med 1,5°C-målet, tillåter. Och sen måste de följa den planen.

Nationella och internationella regler om klimatet

Några exempel på svenska lagar som är relevanta för statens klimatskyldigheter är klimatlagen, barnkonventionen och grundlagen regeringsformen. Några internationella konventioner är klimatkonventionen, Parisavtalet och konventionen om biologisk mångfald. 

Internationella domstolen skrev i juli 2025 ett yttrande där de gjorde det tydligt att stater är skyldiga enligt internationell rätt att adekvat bidra till att den globala uppvärmningen begränsas till 1,5°C. Två ungdomsgrupper, Pacific Island Students Fighting Climate Change och World’s Youth for Climate Justice, var drivande i processen, och domstolen gav dem rätt på många punkter.

Enligt de nationella och internationella reglerna måste Sverige agera i linje med bästa tillgängliga klimatvetenskap och 1,5°C-målet. De måste också förebygga betydande skada på miljön och klimatet, följa försiktighetsprincipen, värna hållbar utveckling och rättvisa mellan generationer. Rika och högutsläppande stater som Sverige måste göra mer än andra, enligt bland annat principen om gemensamma men olikartade ansvar och respektive förmåga.

Enligt reglerna måste Sverige använda alla medel som står till deras förfogande för att minska den totala mängden utsläpp, från alla källor de har kontroll över, och öka upptag av växthusgaser genom att skydda och restaurera ekosystem. Staten måste minska sin klimatpåverkan så mycket och så snabbt att det är i linje med statens rättvisa andel av de globala klimatåtgärder som krävs för att begränsa uppvärmningen till 1,5°C.

En rättvis andel är en uträkning av hur stora utsläppsminskningar varje enskild stat måste bidra med för att begränsa klimatkrisen tillräckligt mycket. Reglerna för vilka stater som måste göra mer än andra är juridiska, men vetenskapliga metoder hjälper till att översätta juridiken i siffror. En rättvis andel räknas ut med hänsyn till bland annat ansvar, alltså hur mycket växthusgaser en stat släppt ut, och förmåga, alltså hur stora resurser en stat har. Rika och högutsläppande stater som Sverige har de största rättvisa andelarna. Läs mer om rättvisa andelar och Sveriges rättvisa andel här.

Svenska staten sviker sina juridiska skyldigheter och kränker mänskliga rättigheter

Statens klimatarbete är otillräckligt

Staten gör inte sin rättvisa andel

Rättvisa andelar kan uttryckas på två olika sätt. 

Beräkningar av hur stor Sveriges rättvisa andel av de globala nödvändiga utsläppsminskningarna är säger att Sveriges nettonollmål är över 15 år för sent. Enligt statens rättvisa andel måste Sveriges utsläpp inom utsläppskategorin industri, produktanvändning, energi, jordbruk och avfall (IPEJA) passera noll innan 2030.

Beräkningar av hur stor Sveriges rättvisa andel av den kvarvarande globala koldioxidbudgeten säger att svenska staten inte har någon rättvis koldioxidbudget kvar alls. Istället har staten en utsläppsskuld som är 42 till 118 gånger så stor som Sveriges nuvarande årliga koldioxidutsläpp. Och utsläppsskulden växer hela tiden.

Staten skyddar inte ekosystem som tar upp växthusgaser från atmosfären tillräckligt

Sverige har stor potential att öka växthusgasupptaget till exempel genom att skydda mer skog och återställa våtmarker. Ambitionsnivån i målen för växthusgasupptag är inte i linje med denna potential: målen säger att upptagsnivån år 2030 till och med får vara lägre än upptagsnivån år 1990. 

Staten har ingen plan för att minska den totala mängden utsläpp under dess kontroll

Sveriges klimatmål exkluderar stora delar av utsläppen Sverige har kontroll över att minska. Till exempel har staten ingen plan för att minska svenska konsumtionsbaserade utsläpp utomlands (ca 52 Mt CO2e per år) och utsläpp från förbränning av importerad biomassa (ca 10 Mt CO2e per år) och internationell luft- och sjöfart (ca 7 Mt CO2e per år). 

Slutsats

Sverige är hundratals miljoner ton från att vara i linje med sin rättvisa andel och från att skydda växthusgasupptagande ekosystem tillräckligt mycket. Staten har ingen plan för att minska den totala mängden utsläpp de orsakar. Staten sviker därmed sina skyldigheter och misslyckas med att effektivt skydda ungas mänskliga rättigheter från klimatkrisens konsekvenser. Staten bryter mot lagen. 

Senast uppdaterad 2026-02-06.