Vad vill Aurora?

Svenska statens klimatskyldigheter

Staten måste vidta tillräckliga klimatåtgärder, som klarar av att effektivt skydda mänskliga rättigheter till liv, hälsa, välbefinnande och livskvalitet från klimatförändringarnas allvarliga effekter. Klimatåtgärderna måste vara i linje med bästa tillgängliga vetenskap och nationella och internationella juridiska åtaganden.

Det innebär att staten måste

Göra sin rättvisa andel av de globala klimatåtgärder som krävs för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5°C jämfört med förindustriella nivåer. Det innebär att utsläppen från flera sektorer måste nå nettonoll innan 2030: minst 15 år innan det nuvarande målet.
Skydda och restaurera naturliga ekosystem som tar upp växthusgaser från atmosfären, som till exempel skog och våtmarker. Långt mycket mer än det finns planer på idag måste skyddas: Sveriges nuvarande mål innebär ännu mindre växthusgaser ska tas upp 2030 jämfört med 1990.
Minska den totala mängden utsläpp, från alla källor Sverige kan kontrollera. Idag saknar staten helt en plan för att minska till exempel svenska konsumtionsbaserade utsläpp utomlands (ca 52 Mt CO2e per år) och utsläpp från förbränning av importerad biomassa (ca 10 Mt CO2e per år) och internationell luft- och sjöfart (ca 7 Mt CO2e per år).

Läs mer om vetenskapliga och juridiska skäl till att Sverige har dessa skyldigheter här! Fullständiga källhänvisningar finns i stämningsansökan, tillgänglig här.

Visioner

Auroras förståelse av klimaträttvisa/planetär rättvisa*

*Vi menar samma sak med “planetär rättvisa” som “klimaträttvisa”. Vi använder helst “planetär rättvisa” eftersom de planetära kriserna, och den systemomvälvning för rättvisa som behöver ske, handlar om mer än klimatet. Det pågår flera planetära kriser samtidigt, som t.ex. förstörelse av biologisk mångfald, föroreningar och överanvändning av mark och vatten.

Planetär rättvisa innebär att alla våra samhällssystem är rättvisa för alla. Det omfattar alla levande varelser, inklusive individer av andra arter (mellanartlig rättvisa) och kommande generationer (intergenerationell rättvisa), oavsett var de lever eller vilka grupper de tillhör (intragenerationell rättvisa).

För att uppnå planetär rättvisa så ska alla ha rätt att vara fria från förtryck, exploatering och att ens självbestämmande begränsas utan anledning (negativa materiella rättigheter). Alla ska också ha rätt att få sina behov tillfredsställda och tillräckliga förutsättningar för att leva ett gott liv (positiva materiella rättigheter). Dessa rättigheter ska inte bara finnas på pappret, utan ska också förverkligas genom lagstiftning och resurser. För att konkretisera rättigheter behövs lagar som specificerar exakt hur dessa rättigheter kan uppfyllas i praktiken, t.ex. genom att inkludera exakta belopp för stöd som en individ har rätt till. Resurser, såsom utbildning och sjukvård, men också mer konkreta materiella resurser, måste ges till individen för att säkerställa att deras behov uppfylls.

Förutom materiella rättigheter så ska alla också ha rätt att ta del av information om beslut som kan påverka dem eller naturen i stort (processuella rättigheter: information). Alla som påverkas av beslut ska ha rätt att påverka besluten, antingen själva eller genom en lojal representant (t.ex. en miljöorganisation) (processuella rättigheter: deltagande). Alla som påverkas av beslut ska också ha rätt att få beslutet prövat av en domstol eller myndighet (själva eller genom en representant) (processuella rättigheter: tillgång till rättslig prövning). För att göra dessa rättigheter möjliga i praktiken krävs det också att individen får tillgång till de resurser som krävs, t.ex. juridisk hjälp.

För att tillfredsställa allas minimibehov krävs en rättvis resursfördelning, eftersom vi har en begränsad mängd av t.ex. naturtillgångar och arbetskraft och alla behöver ta del av dem. Genom detta ska det också förhindras att en liten grupp människor blir väldigt rika och att det finns stora skillnader i människors levnadsförhållanden. Det krävs också en rättvis inflytandefördelning för att styra vem som får inflytande över olika beslut. Denna fördelning ska grunda sig på demokratiska principer, på individens kvalifikationer och relevanta kunskap (särskilt vetenskaplig, lokal och urfolkskunskap) och på hur mycket individen som representeras kommer att påverkas av besluten.

Vår ansvarsfördelning när det kommer till att stoppa de planetära kriserna ska också vara rättvis. T.ex. så ska varje land göra sin rättvisa andel av de globala klimatåtgärder som krävs för att begränsa uppvärmningen till 1,5°C. Den rättvisa andelen ska utgå från historiskt och nutida ansvar. Ett nyligen (eller ännu inte) industrialiserat land har mindre historiska utsläpp och därför mindre historiskt ansvar än ett land som varit industrialiserat i flera hundra år. Den rättvisa andelen ska också utgå från förmåga. Ju mer resurser ett land har, desto mer ansvar har det att lägga dessa resurser på att stoppa de planetära kriserna.

I allt detta ska det läggas särskild vikt vid att se till att grupper som i dagens samhällen har begränsad makt ska bli hörda (emancipation och intersektionalitet).

Planetär rättvisa måste i alla sammanhang prioriteras högre än kortsiktig ekonomisk vinst och exploatering av natur, människor och samhällen. Alla beslut i klimatomställningen måste präglas av planetär rättvisa och omställningen får inte ske på bekostnad av de värden och liv som planetär rättvisa syftar till att skydda. För att uppnå planetär rättvisa krävs systemomvälvningar.

Se pdf-dokumentet för källor som vår förståelse har inspirerats av.

Auroras förståelse av systemtransformation

Systemtransformation, eller systemomvälvning, innebär en genomgripande förändring av våra värderingar och beteenden för att uppnå planetär rättvisa. Dagens samhällen bygger på destruktiva system som grundar sig i exploatering av andra människor och av naturen. De här systemen måste rivas ned och samtidigt måste vi bygga upp nya hållbara system som grundar sig på planetär rättvisa.

Vi måste ställa om våra materiella och tekniska system. Vi måste minska vår konsumtion och röra oss bort från en slit-och-släng-kultur. Vi måste istället ta hand om det vi äger, använda saker tills de går sönder och sen laga dem. Vi måste återanvända och återvinna de material vi redan har skapat och vi måste använda förnybara material och förnybar energi för nödvändig konsumtion (t.ex. matförsörjning, sjukvård, etc.). Men det räcker inte att bara ställa om våra materiella och tekniska system.

Vi måste också ställa om våra ekonomiska, politiska och juridiska system. En omställning av våra ekonomiska system bygger på att vi skiftar vårt fokus från tillväxt till tillräcklighet och att all vår produktion och konsumtion tar hänsyn till rättigheter och hållbarhet. Naturresurser är ändliga och därför måste vi se till att vi inte förbrukar mer än vi behöver (genom att t.ex. låna saker av varandra) och att det vi tar av naturen, det tar vi med omsorg. Vi har också redan väldigt mycket utvunna resurser på jorden och de här behöver vi ta vara på och fördela om på ett sätt som blir rättvist för alla och som gör att allas grundläggande behov uppfylls.

Att ställa om våra politiska system innebär att vi fördelar om makten så att de som påverkas av beslut är med och fattar dem. Det här gör vi genom att se till att särskilt utsatta grupper i samhället får bestämma över sig själva, sina ägodelar och sina landområden. Vi gör det också genom att t.ex. ha representanter för naturliga enheter (såsom skogar, sjöar, floder, etc.) i lagstiftande församlingar (såsom riksdagen).

En omställning av våra juridiska system innebär att alla som påverkas av ett beslut kan få beslutet prövat i en domstol. Det kräver att de inte bara enligt lagen tillåts driva en rättsprocess, utan att de även får tillgång till de resurser som krävs, t.ex. juridisk hjälp. Det innebär också att juridiskt erkänna att fler än bara människor har rättigheter: ekosystem, djur, växter, naturen har också rättigheter.

För att kunna ställa om alla de här systemen, måste vi först och främst ställa om våra kulturella och sociala system. Vi måste ändra vad vi anser vara eftersträvansvärt. Vi måste värdesätta hälsa och lycka för oss själva, andra människor och naturen högre än prylar och pengar. Det här kan t.ex. ske genom att vi arbetar mindre för att ha råd att konsumera mindre, men också för att ha mer tid och ork över till sånt vi mår bra av (såsom att bygga mänskliga relationer och vara ute i naturen). Det kan också ske genom att ha en relation till det vi konsumerar, t.ex. genom att odla vår egen mat och skapa våra egna kläder och saker för att på så sätt förstå arbetet som har gått in i dem och därför värdesätta dem högre.

Se pdf-dokumentet för källor som vår förståelse har inspirerats av.

Senast uppdaterad 2026-02-06.